Information about the breed in swedish

Korthårig Collie - Smooth Collie / information om rasen.

Våra egna hundar presenteras under flikarna  Tikar / Hanhundar

Collien kom till Sverige under tidigt 1900-tal för att den svenska försvarsmakten ville ha tillgång till hundraser, som hade bevisat sin duglighet på artillerislagfälten i Europa och som skulle kunna uträtta liknande arbete under svåra förhållanden. Rasen var Sveriges första importerade brukshundras. Collien finns i två olika hårlag den långhåriga och den korthåriga.

Rasens egenskaper
Colliens själ ska avspegla sig så här; den aristokratiska, trofasta, vänliga och lojala hunden som är en riktig familjehund. En collie är inte utpräglat jaktbenägen och inte känd som slagskämpe, den är känslig för skrik och bråk bland de sina. Bäst tycker den om att vara tillsammans med familjen. Kanske är det colliens vallningsinstinkt som gör den så synnerligen anpassningsbar till ett harmoniskt familjeliv. Gentemot okända är collien vanligtvis svalt neutral. Rasens vänliga människointresse och vilja att samarbeta gör den lämplig som lydnadshund, som spårare, som sök- och rapporthund och som räddningshund. Som skyddshund passar den inte! En bra collie varnar kraftfullt, om någon hotar hans familj, och ägnar sig gärna åt kamp på lek.

En collie kräver ordentligt med vardagsmotion för att må bra, förutsatt att hunden dessutom får ägna sig åt aktiviteter som stimulerar hjärnan. En collie som får arbeta med sina medfödda sinnen blir harmonisk och balanserad.
I Sverige finns idag collies med titeln Tjänstehund/Räddning. Rasen tävlas i bruksgrenarna, lydnad och agility. Vissa hundar aktivers också med vallning. Den första servicehunden för epilepsi i Europa är en collie. Detta är en förhållandevis frisk ras som vanligtvis uppnår en ålder av 10-12 år. Sjukdomar som förekommer i rasen är HD och CEA. CEA är ett samlingsnamn (innefattar CRD, colobom och näthinneavlossning) och ungefär hälften av alla (långhåriga) collie visar symtom på defekten, man beräknar att nästan alla collie är anlagsbärare. Dessbättre är de allvarliga symtomen sällsynta. CRD är i sina lindriga former troligen inget som förorsakar något obehag eller syn nedsättning för hunden och det förvärras inte heller när hunden blir äldre.Svenska collieklubbens avelspolicy strävar efter att så många individer som möjligt ska mentalbeskrivas. Detta är ett mycket viktigt instrument bl.a. när det gäller att förbättra rasens ljudkänslighet.

                                klubbens hemsida finns under adressen;   http://www.svenskacollieklubben.se 
 


Korthårig collie - en liten historik       
Av Gunilla Hagander

Under snart 30 år har jag varit ägare till korthårig collie och kunnat följa rasens utveckling i vårt land. Det har gjort att jag även försökt följa med långt bakåt i tiden genom att studera det som finns dokumenterat om colliens historia.
Den kort- och långhåriga collien har ett gemensamt ursprung, det är välkänt. Det finns dock en hel del berättat om den kort-håriga typ av vallhund, som leder fram till dagens korthåriga collie. För många kan det kanske vara intressant att följa rasen bakåt i tiden.
Mycket av den tidiga colliens historia är höljd i dunkel, men det finns dock en hel del skrivet av entusiaster som försökt forska om dess bakgrund. Att olika typer av vallhundar funnits i England och Skottland under mer än tusen år är dock säkert konstaterat. Det är också kartlagt att det romerska rikets utbredning ända upp till Skottlands gränser medförde invandring av folk som förde med sig enorma hjordar av får och kreatur och i deras sällskap även vallhundar.
De tunnhudade korthåriga hundar romarna hade med sig passade dåligt i det kärvare engelska klimatet.
Därför importerades en kraftigare, större typ av hund som användes för att vakta nötboskap, hästar och stora fårflockar i länderna runt Svarta Havet. Dessa hundar hade en typ av dubbel päls som skyddade dem mot såväl kyla som hetta.
Den yttre pälsen var kort, tät och sträv samtidigt som den var vattenavvisande, medan underullen var mjuk och tjock.
De benämndes bear-skinned och var kända för att cirkla runt djurflockarna för att skydda dem mot vilda djur och tjuvar. Namnet förvanskades sedan till bare-skinned och användes fram till våra dagar på korthåriga vallhundar i vissa delar av England.
Hundarna var framavlade för olika specialiteter i sitt arbete med djuren. Att våra dagars korthåriga collie är ett resultat av olika kombinationer av dessa ursprungliga vallhundstyper med eventuellt inslag av andra raser är också konstaterat. Hur namnet collie uppkommit har redan utretts i många skrifter och böcker och jag tänker därför inte gå in på det här. Namnet var länge ett samlingsnamn på olika typer av vallhundar.

I norra delarna av England och Skottland, där det var ett stort behov av hundar som kunde jobba i alla väder och högt uppe i bergstrakterna, fanns en typ av hundar som dagens långhåriga collie troligen härstammar från.
Den korthåriga collien var enligt en del källor ett resultat av en korsning mellan dessa gamla svartvita skotska vallhundar och greyhound. Den engelske trä-snidaren och tillika ornitologen Thomas Bewick (1753-1828) har på några av sina träsnitt avbildat två lokala skotska vallhundar med omisskännliga drag av en långhårig och en korthårig collie.
Den korthåriga collien med kort svans, förmodligen stubbad.
Korthåriga fårhundar förekom även med medfödd stubbsvans, halvlång eller lång svans. De tidigaste typerna av collie var dock betydligt mindre (ca 45 cm i mankhöjd) än dagens.
Den korthåriga collien var en drivande hund vars arbete var att föra djuren till exempelvis marknader.
Thomas Bewick hävdar också att den korthåriga collien var en något större, kraftigare och hårdare hund än den långhåriga vallhunden på den tiden.
Det verkliga uppsvinget för dessa båda typer av hårt arbetande vallhundar kom när drottning Victoria (1819–1901) - drottning av Storbritannien och Irland blev intresserad av rasen och införde både kort- och långhårig collie till sin kennel på slottet Balmoral i Skottland.
En av drottningens favoriter och trogna följeslagare i mer än 15 år, var den korthåriga collien ”Sharp” en svart och vit hund född 1854. Det finns många fotografier där drottning Victoria poserar med sin hund Sharp.
Han begravdes i Windsor Home Park och en staty av honom står på graven än idag.
Han efterföljdes av ännu en korthårig collie, ”Noble” född 1872 som skänktes till drottningen, då han var dryga året, av
Lord Charles Innes-Ker. På drottningens kennel på Balmoral föddes ett antal kullar av korthårig collie och även på Windsor där några kullar hade ”Noble” till far. Några av drottningens collies är registrerade i den första volymen av Kennel Club Stud Book.
För den som är intresserad av colliehistoria rekommenderas också www.collietree.info/1881-90.html
Där kan du följa den engelska collien från tidigt 1800-tal till nutid.

På 1800-talet började även utställningar där olika typer av fårhundar förekom.
Tidigare hade intresset för de arbetande fårhundarna inte varit så stort. Det ställdes inte några krav på registreringar och bakgrunden på många utställda collies var till enbörjan okänd. De första separata klasserna för lång- och korthåriga fårhundar eller collies var Crystal Palace Show i London 1870 där två korthåriga collie visades.
De vanligaste färgerna på collie vid den här tiden var svart och vita, svarta med tanfärger, blue merle och trefärgade. Tidigare hade inkorsning med troligen gordon- och/eller irländsk setter förekommit vilket anses ha gett colliens sobelfärg. En av de mest betydelsefulla sobelfärgade hundarna var ”Old Cockie” född 1868, hans härstamning är okänd.
Hans dotterson ”Ch Charlemagne”(e.Trefoil – u. Maude) född 1879, en stor-pälsad långhårig collie, nedärvde sobelfärgen av sin mor Maude, dotter till Old Cockie.
Ch Charlemagne anses ha haft stor betydelse för collierasen såväl kort- som långhårig. Hans far”Trefoil” (e.Twig –u.Bess) född 1873 en trefärgad hund, är ytterligare en av dessa tre som de flesta collies kan spåras bakåt till. Trefoil ägdes av Mr S. E. Shirley, som var grundare av den Engelska Kennel-klubben 1873.
Den allra första Smooth coated Collie Club grundades 1898 också av ovan nämnda Mr S. E. Shirley.
En av den korthåriga colliens första seriösa uppfödare var Mr Hastie (Herdwick kennel).
Hans första champion var Ch Guelt (e Captain – u Nora) en trefärgad hund, född 1873. En annan av hans mer välkända hundar var Ch Herdwick Herdsman, som förekommer i många tidiga stamtavlor.
Den korthåriga collien kan även ha bidragit till andra rasers uppkomst!
Två blue merlefärgade korthåriga collies importerades till Australien på 1840-talet av en Mr Thomas Hall.
Dessa hundar hade dock inte så stora likheter med dagens korthåriga collie.
Mr Hall hade gjort många försök att få fram en bra vallhund.
Tidigare försök med engelska vallhundstyper hade inte slagit så väl ut. Avkomman av dessa två blå hundar korsades med Dingo (australisk vildhund) och resultatet blev antingen blå-eller rödspräckliga valpar, som blev kända som ”Hall ́s Heelers”. Mr Hall fortsatte sitt experimenterande till sin död och andra fortsatte hans verk som ledde fram till dagens Australien Cattledog.
1870 importerades också till Australien två korthåriga collies med färgen black and tan och ståndöron.
Dessa hundar anses med stor säkerhet vara anfädertill dagens Australien Kelpie.
Det har varit en spännande resa i den korthåriga colliens historia för mig.
Hoppas att ni andra collieälskare också kan ha glädje av den.

Gunilla Hagander
Korthårskommittén
Källor för denna artikel har varit:
”The smooth collie a familydog” av Iris Combe, ”This is the Collie” av Esther McClosky,
”The new Collie” Collie Cl.ub of Amerika, ”Rough and Smooth Collies” av Stella Clark samt Smooth Collie Club of
Australia.

                              RAS STANDARD Korthårig Collie

Ursprungsland/Hemland
Storbritannien

Användningsområde
Brukshund / Vallhund

Rasgrupp
Grupp 1
Bakgrund/Ändamål
Korthårig collie är en av de äldsta brittiska raserna, ursprungligen från norra England och Skottland, där den användes som vallhund.Vid 1870-talet började collien renavlas exteriört och vann snabbt i popularitet. Rasen delades så att en korthårs- och en långhårsvariant uppstod. De båda hårlagen har dock korsats med varandra hela tiden. I slutet av 1800-talet utbildades ett stort antal sanitetshundar (räddningshundar) i England och på kontinenten. Intresset för rasen i Sverige tog fart först på 1970-talet.Korthårscollien är en brukshund och skall som sådan kunna utföra ett hårt arbete; den fungerar även utmärkt som familjehund.Till lynnet skall den vara vänlig, alert och samarbetsvillig.

Helhetsintryck
Till synes begåvad med intelligens, livlighet och energi. Står med värdighet som behärskas av fulländad anatomisk välbyggdhet utan att någon del är oproportionerlig och som ger sken av arbetsförmåga. Dess rätta byggnad måste uppfylla kravet på styrka och rörlighet utan att vara grov eller klumpig. Det rätta collieuttrycket, ett synnerligen viktigt begrepp, uppnås genom fullkomlig balans mellan och i kombination av skalle och nosparti, kompletterat av korrekt placerade ögon av korrekt färg, form och storlek samt korrekt ansatta och burna öron. Collien är vänlig, aldrig nervös eller aggressiv.

HUVUD
Huvudets form är av stor betydelse och skall vara i proportion till hundens storlek. Både framifrån sett och i profil liknar huvudformen i stort sett en mjukt avtrubbad, jämn kil. Hjässan skall vara flat. Från öronen avsmalnar huvudets sidor gradvis mot den svarta nosen, utan vare sig markerade kinder eller snipigt nosparti. Sett i profil skall hjässlinjen och noslinjen vara parallella och raka av samma längd, uppdelat av ett litet, men urskiljbart stop. Mitt emellan de inre ögonvrårna, som också är centrum för ett korrekt placerat stop, ligger mittpunkten för huvudets hela längd.Nospartiet skall vara mjukt avrundat, inte kantigt. Underkäken kraftig och välmarkerad. Skallens djup från ögonbrynen till undersidan av underkäken får aldrig vara överdrivet. Nosspegeln skall vara svart.

Ögon
Mycket viktigt kännetecken, som ger det milt vänliga uttrycket. Medelstora (aldrig riktigt små), mandelformade med något snedställd placering. Färgen mörkbrun, undantag gäller för blue merle där ögonen ofta är blå eller blåfläckiga, helt eller delvis, antingen det ena eller båda ögonen. Blicken intelligent och uttrycker vakenhet och livlighet vid lystring.

Öron
Medelstora, bredare vid basen och ansatta inte för tätt tillsammans, men inte heller för brett isär på hjässan.I vila bärs de bakåtlagda, men reses vid lystring så att ungefär 2/3 av örat är upprätt medan 1/3 tippar framåt, nedåt av sig själva.

Bett
Tänderna skall vara tillräckligt stora. Käkarna kraftiga, med ett perfekt, jämnt och fullständigt saxbett, dvs överkäkens tänder sluter väl till om underkäkens och är placerade i rät vinkel till käkarna.

Hals
Muskulös, kraftfull, förhållandevis lång med väl välvd nackbåge.

Kropp
Något längre i förhållande till höjden, ryggen horisontell och fast med en lätt förhöjning över länden.Revbenen väl välvda, djup bröstkorg, tämligen bred bakom skuldrorna.

Fram och bakben
Skuldrorna skall vara sluttande och välvinklade.Frambenen raka och muskulösa, varken inåt- eller utåtvridna armbågar med medelkraftig benstomme. Underarmarna ganska muskulösa, handlovarna skall vara böjliga utan att vara veka. Bakbenen skall ha muskulösa lår, underbenen torra och seniga, knälederna välvinklade.Hasorna korta och starka.

Tassar
Ovala och välutvecklade trampdynor. Tårna väl välvda och tätt slutna. Baktassarna något mindre välvda.

Svans
Så lång att sista svanskotan når åtminstone till hasleden. Bärs lågt, när hunden är lugn, men med något uppåtböjd svanstipp. Får bäras högt när hunden är upphetsad, men aldrig in över ryggen.

RÖRELSER
Rörelserna är ett utpräglat kännetecken för rasen. En välbyggd hund har aldrig utåtvridna armbågar, men rör sig trots det med framtassarna förhållandevis nära varandra. Flätande, korsande eller paddlande rörelser är i hög grad otillfredställande. Bakbensrörelserna sedda bakifrån skall vara parallella från hasleden till marken. De skall vara kraftfulla och med ordentligt påskjut. Sedda från sidan är rörelserna flytande. Ett tämligen långt steg är önskvärt och skall vara lätt och till synes utan ansträngning.

Päls
Kort, rak, täckhåren sträva, med mycket tät underpäls.Aldrig trimmad eller klippt.

Färg
Tre erkända färgvarianter. Sobel och vit, trefärgad och blue merle.
Sobel:Alla nyanser från ljus guld till djup mahogny eller skuggad sobel. Ljus halm- eller krämfärg är absolut inte önskvärt.
Trefärgad:Övervägande svart med djupt guldbruna (tan) tecken på huvudet och benen. En rostig färgton i överpälsen är absolut inte önskvärt.
Blue Merle:Övervägande klar silverblå fläckad och marmorerad med svart. Djupt gulbruna tecken föredras, men frånvaro ger inget kvalitetsneddrag. Stora svarta fläckar, skiffergrå färg eller rostig färgton i antingen över- eller underpälsen är absolut inte önskvärt.
Vita tecken:Alla ovannämnda färgvarianter skall ha mer eller mindre av den typiska vita collieteckningen. Följande tecken föredras:Vit krage helt eller delvis, vitt bröst, ben och tassar, vit svanstipp. En bläs får finnas på nosen eller skallen eller bådadera. Helvita eller övervägande vita är absolut inte önskvärt.

Mankhöjd
Hanhund 56-61 cm. (vikt c:a 25 - 29 kg)
Tik 51-56 cm.  (vikt c:a 18-24 kg)